Myntalicious

Jag vaknade vid 04 imorse. På det absolut otrevligaste sättet man kan vakna på. Någon stod i badrummet, hostade och hulkade och hade sig. Vinterkräksjuka, välkommen! Att inse att en person som man råkat dela tandborste med ett fåtal timmar tidigare har fått vinterkräksjuka är inte någon trevlig insikt. Det känns bokstavligen som att bära på en tickande bomb.

Samlade mig dock rätt snabbt, och började försonas med det faktum att om vinterkräksjukan härjar i huset lär även jag drabbas inom kort. Det vill säga, ingen fredagskväll på jobbet, och inte heller någon hel lördag på jobbet som var planerat. Att dessutom tappa sisådär fem kilo kroppsvikt i en handvändning, det är ju inte heller fy skam. Jag började kort sagt känna mig ganska tillfreds med tanken att vinterkräksjukan intagit hemmet! Rätt nöjd!

Sedan kom han med vinterkräksjukan in genom sovrumsdörren, oförskämt pigg. "Jag är bara lite torr och retlig i halsen." Vadå bara lite torr och retlig i halsen? Inget illamående, inga kräkningar, inga kaskadspyor över toalettstolen? Ingen busskörning? Nix, lite hostig och retlig i halsen, så var det.

Känslan som sköljde över mig var besvikelse. Stor besvikelse.