Fredagsmys med klass.
Fredagsmys med klass ägnade vi oss åt igår. Klass, glass, festis och 40,7 graders feber. Jag hade sett fram emot att fira två veckor utan VAB, det firandet fick jag dock ställa in när dagis ringde i torsdags och rapporterade om febrigt, sömnigt barn. Tackar.
Feber som bara stiger är ganska obehagligt. Speciellt när den stiger ända till 40,7 grader, utan att Alvedon gör ett smack. Var på Vårdcentralen på dagen, där det konstaterades att Vilhelm har Streptokocker. En diagnos, fint fint, det brydde sig dock inte ungen om. Han fortsatte att feberyra, vägra dricka och vara mer eller mindre apatisk.
Barnakuten på CSK (varför blir barn aldrig så sjuka på normala tider, typ tisdag förmiddag?). Tre timmar i väntrum, glass, festis och en timme i nästa väntrum. Det hjälpte rätt bra faktiskt. Febern gick vips ner till 39,4 utan minsta vård... Vilhelm spenderade sista timmen i väntrummet genom att imitera Robin Hood och Lille John, garva åt att mamma hade "Ont i jöööva!" av att ha suttit på hårda stolar i diverse väntrum hela dagen samt låtsasrapa.
När vi åkte från Karlstad var tempen 38 grader. Tackar. Han kunde väl åtminstone verkat lite sjuk? Lite, lite, lite apatisk och feberyr?
Feber som bara stiger är ganska obehagligt. Speciellt när den stiger ända till 40,7 grader, utan att Alvedon gör ett smack. Var på Vårdcentralen på dagen, där det konstaterades att Vilhelm har Streptokocker. En diagnos, fint fint, det brydde sig dock inte ungen om. Han fortsatte att feberyra, vägra dricka och vara mer eller mindre apatisk.
Barnakuten på CSK (varför blir barn aldrig så sjuka på normala tider, typ tisdag förmiddag?). Tre timmar i väntrum, glass, festis och en timme i nästa väntrum. Det hjälpte rätt bra faktiskt. Febern gick vips ner till 39,4 utan minsta vård... Vilhelm spenderade sista timmen i väntrummet genom att imitera Robin Hood och Lille John, garva åt att mamma hade "Ont i jöööva!" av att ha suttit på hårda stolar i diverse väntrum hela dagen samt låtsasrapa.
När vi åkte från Karlstad var tempen 38 grader. Tackar. Han kunde väl åtminstone verkat lite sjuk? Lite, lite, lite apatisk och feberyr?
Dagens Vilhelm.
Ur en knappt 3-årings mun kommer mycket. Den meningen som dominerar Vilhelms ordförråd är för tillfället "Jag ville INTE!", men även han varierar sig. Idag rörde han mig nästan till tårar (och P bara garvar åt mig, pfft) när han kröp upp i min famn, la armarna om min hals och utbrast "Detta ä min mamma-plins!".
