Nöjd.
Vilhelm är på bättringsvägen. Äntligen! Helgen började på Barnakuten, och slutade på Barnakuten. Jag känner mig som hemma i deras väntrum! Jag läste Se&Hör till förbannelse, nöjd. Vilhelm blev servad med orange Ipren, grön glass och gul saft, nöjd. P gillade den korthåriga läkaren som pratade så gulligt, väldigt nöjd (han har det senaste dygnet frågat mig tre gånger om jag inte borde klippa mig kort, snart ber han mig att börja bryta på grekiska också).
Kort sagt. Vi är nöjda med helgen. Men, om möjligt, ännu nöjdare med att vara hemma.
Kort sagt. Vi är nöjda med helgen. Men, om möjligt, ännu nöjdare med att vara hemma.
Fredagsmys med klass.
Fredagsmys med klass ägnade vi oss åt igår. Klass, glass, festis och 40,7 graders feber. Jag hade sett fram emot att fira två veckor utan VAB, det firandet fick jag dock ställa in när dagis ringde i torsdags och rapporterade om febrigt, sömnigt barn. Tackar.
Feber som bara stiger är ganska obehagligt. Speciellt när den stiger ända till 40,7 grader, utan att Alvedon gör ett smack. Var på Vårdcentralen på dagen, där det konstaterades att Vilhelm har Streptokocker. En diagnos, fint fint, det brydde sig dock inte ungen om. Han fortsatte att feberyra, vägra dricka och vara mer eller mindre apatisk.
Barnakuten på CSK (varför blir barn aldrig så sjuka på normala tider, typ tisdag förmiddag?). Tre timmar i väntrum, glass, festis och en timme i nästa väntrum. Det hjälpte rätt bra faktiskt. Febern gick vips ner till 39,4 utan minsta vård... Vilhelm spenderade sista timmen i väntrummet genom att imitera Robin Hood och Lille John, garva åt att mamma hade "Ont i jöööva!" av att ha suttit på hårda stolar i diverse väntrum hela dagen samt låtsasrapa.
När vi åkte från Karlstad var tempen 38 grader. Tackar. Han kunde väl åtminstone verkat lite sjuk? Lite, lite, lite apatisk och feberyr?
Feber som bara stiger är ganska obehagligt. Speciellt när den stiger ända till 40,7 grader, utan att Alvedon gör ett smack. Var på Vårdcentralen på dagen, där det konstaterades att Vilhelm har Streptokocker. En diagnos, fint fint, det brydde sig dock inte ungen om. Han fortsatte att feberyra, vägra dricka och vara mer eller mindre apatisk.
Barnakuten på CSK (varför blir barn aldrig så sjuka på normala tider, typ tisdag förmiddag?). Tre timmar i väntrum, glass, festis och en timme i nästa väntrum. Det hjälpte rätt bra faktiskt. Febern gick vips ner till 39,4 utan minsta vård... Vilhelm spenderade sista timmen i väntrummet genom att imitera Robin Hood och Lille John, garva åt att mamma hade "Ont i jöööva!" av att ha suttit på hårda stolar i diverse väntrum hela dagen samt låtsasrapa.
När vi åkte från Karlstad var tempen 38 grader. Tackar. Han kunde väl åtminstone verkat lite sjuk? Lite, lite, lite apatisk och feberyr?
Bacillmagnet.
Det är inte bara Vilhelm som har en inbyggd magnet. Även jag har uppenbarligen berikats med en. En bacillmagnet. Sedan början av december har jag varit frisk i, tadaaaa, typ en vecka. Ge mig vååår!!!!
Jag vet att jag är dålig på att blogga kontinuerligt. Det är för att jag håller på att drunkna i snor. Ingenting jag kan hjälpa alltså.
Jag vet att jag är dålig på att blogga kontinuerligt. Det är för att jag håller på att drunkna i snor. Ingenting jag kan hjälpa alltså.
